Datum: 2010-01-21 
Tid: 00:51:06 | 
Publicerat i: 
Kommentarer: Kommentera! (0) | tillbaka till toppen.27 Okt - 2007
Denna kväll hade fröken Nilsson (Jag) fest hemma, mot mina föräldras vilja. Om jag hade lyssnat på mina föräldrar denna kväll (för en gångs skull) hade kvällen inte bilvit så hemsk som den blev. Den slutade i tårar för mig och mamma. Pappa som jag aldrig brukar se arg var så "besviken" på mig. Finns det något som gör så ont, som det ordet, jag tror faktiskt inte det och speciellt inte denna kväll.
Det började med en "lugn" (vi är aldrig lugna, musik och sång på högsta volym) och mysig middag tillsammans med mina närmaste tjejkompisar. Det är snart tre år sedan, men jag minns kvällen fortfarande lika väl, som om den vore igår. Vid en viss ålder har man en väldig förmåga att inte lyssna på sina nära och kära och istället tro att de där som föräldrar säger är helt fel och förbannat tråkigt.
Mina föräldrar hade åkt iväg över helgen och då passade självklart jag på att dra ihop en STOR fest här hemma, "då hela stan var välkommen", NEJ! Hade jag kunnat åka tillbaka i tiden och lyssnat på mina föräldrar hade jag gärna gjort det idag, men det är lätt att vara efterklok. Det är ju så jädra kul med en stor hemmafest. Vem tyckte/tycker inte det?..
Efter middagen ramlade det bokstavligen talat in folk innanför dörrarna. Till en början människor som stod mig nära, men så kom, hennes pojkvän, hennes bäste vän, hennes bror, hennes syster.. Ja ni vet, till slut - större delen utav stan.
Mot mitt försvar måste jag ändå säga att det inte var meningen att alla dessa partyglada människor skulle komma men just då var jag så glad att det kom en massa härlig människor, att jag inte brydde mig om att alla våningar i huset och hela gräsmattan var fylld utav människor.
När natten började dra ihop sig och folk försvann här ifrån hade det inte hänt så mycket mer än vad som hände på en fest under "fjortonårsålden" (om man får kalla det så), lite spya där, några i sängen där, någon i badkaret där, någon i kylskåpet där, en vält skurspann där och lite spilld öl på väggar och golv. Inte visste jag att det bara skulle bli jobbigt att städa den natten..
Vi tjejer var fortfarande pigga när större delen utav partyligan hade försvunnit, så vi satte igång med städning. Då folk kom en efter en, tillbaka och knackade på för att letade efter sina saker. Mobiler, mp3:er, pengar, väskor, smink, kameror.. Vi fattade ingenting men förstod snabbt att någon eller några hade skält saker ifrån jackor och bord här hemma. Vi letade och letade efter sakerna men vi hittade ingenting.. Jag gick och la mig när hysterin hade släppt och folk gått hem till sig. Jag la mig i mina föräldras säng (antingen för att jag saknade dem eller för att jag visste att jag skulle få problem när de kom hem och därför kändes det bättre att ligga i deras säng, konstigt nog)
På morgonen vaknade jag, gick upp på toa och därefter förbi mammas förvaring utav smycken. Det låg en kedja på golvet men jag tänkte inte så mycket mer på det förens jag var halvägs därifrån och gick tillbaka igen. När jag stod framför smyckes skrinet ser jag att det är tomt, ALLT ÄR BORTA. Jag fick en klump i magen men för att lugna mig själv tänkte jag, "Hon har säkert tagit med sig smyckerna för att använda dem".
Efter en timme ringer mamma ifrån bilen och låter glad över att nästan vara hemma. Jag har ont i magen och gråten i halsen när jag försöker låta helt normal (Jag ville ju absolut inte avslöja att jag hade haft fest). Men jag kunde inte hålla masken länge, jag sa till mamma att jag hade haft lite fest hemma och att saker har blivit stulna, men jag nämde inget om smyckerna.. det behövde jag inte, det första mamma sa var "Då har de väl tagit alla mina smycken också???!?!" Jag ville bokstavligen försvinna när mamma sa det. Jag har aldrig känt mig så dum i huvudet som jag gjorde då. Det forssade tårar ner från mina kinder och när mamma och pappa kom hem blev det inte bättre. Det värsta jag vet är att göra mina föräldra besvikna och det hade jag verkligen gjort. De sa till mig att skriva en lista över alla som var här och sedan ringa hit ALLA, (hur skulle jag kunna komma ihåg vilka de var) Listan som var tio personer från början, blev snabbt 40-50... när alla kom hit och fyllde i vilka de själva såg och var med. "Juste, han och hon var ju också här, bla,bla,bla"... Listan blev längre, mamma och pappa blev argare och klumpen ökade och tårarna rann ännu mer.
Vi hade vår egna dektektivbyro här hemma (eftersom POLISEN SUGER RÖVHÅL HÄR I STAN) och kom efter ett tag fram till vem gärningsmannen var. Eftersom vi bor i en så liten stad, "där alla känner alla", tror man oftast inte att någon skulle kunna göra något sådant. Jag är en väldigt godtrogen person och tycker aldrig illa om människor förens motsatsen har visats. Den "snälla, oskyldiga och trevliga killen" får mig nu att vilja kräkas, han är för mig ingenting värd och det står jag för att jag skriver här, där vem som helst kan läsa det. Man kan säga att "alla gör misstag", "att alla förtjänar en andra chans" men jag tänker inte ljuga och säga något annat än vad jag känner. För mig kommer personen aldrig få en andra chans och han kommer alltid att vara han som stal en "förmögenhet" från min mamma.
Med mammas "förmogenhet" menar jag inte bara de 30.000, (om inte mer) smyckerna var värda utan hennes personliga smycken som var värdefulla för henne, som hon hade sparat sen hon var liten, fram tills nu..
Man kan dock se det från ett annat håll också, att om jag aldrig hade haft festen, skulle detta aldrig hända. Men så har jag slutat tänka nu. Jag hade ingen aning om att så många skulle bjuda in säg själva till min fest (Jag var 15år och förstod aldrig vilka konsikvenser som skulle kunna hända) och det förstod mamma och pappa också efter några dagar. Det sorgliga är dock inte att tjuven var en utav de objudna och för detta kommer jag aldrig förlåta mig själv för... HÅLL KOLL PÅ VILKA SOM ÄR DINA VÄNNER!!
Som tur väl är, lär man sig utav sina misstag. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för den kvällen och jag kommer aldrig förlåta honom. Efter rättegång, skam, skvaller och detta jag skriver nu, ska jag sluta älta det. Han kommer nog aldrig ha råd med att betala tillbaka vad rättegången gav honom för summa, (inte hälften så mycket som mamma borde fått) det spelar egentligen inte så stor roll längre, de har gått tre år och man går vidare, mamma får med tiden, nya smycken men jag kommer aldrig att förlåta det.
Sanna gillas i köket
Tilde gillar att vara på bild
Bålen.. (pappa undrade var glöggen var vid jul)
Jag gillade mig själv redan då, om inte mer då..
Sanna väntar på tacos
Brudarna vid speglen..
Det tog slut fort..
Cissi och Robin
Tilde hugger i först, som vanligt.
haha... Cissi, Sanna, Peggy, Nina och Ellen
Cissi är gladast på fest..
Bencic och Ellen dansar..
Nina äter (ovanlig syn ;)
Oliver och Danne
haha, söta Bella ;)
Det hade räckt med ballkongen med såhär få..
Tim och Victoria :)
Vilding och jag, fortfarande ovetande om vad som hänt..