Jag hatar när tiden går fort. Nu är klockan ett och jag vill egentligen sova men det är för tomt här i sängen. 
Det är väl dock inte den stora anledningen till varför jag inte har lagt mig än. Det är nämligen för att jag har hittat en blogg som jag har läst nu i nästan två timmar, fram och tillbaka, från början till slut. Det är en väldigt tragisk blogg som i det stora hela handlar om en tjej/kvinna som inte har det så lätt.. Hon skär sig själv, dricker mycke alkohol, droger etc.

Mamma brukar alltid fråga mig varför jag läser saker som man blir deprimerad utav, som ex: Pojken som kallades det, 14år till salu, Maria Töhrnbloms bok om hennes missbruk, tidningsarticklar, etc. Jag vet inte varför jag blir så fast. Kanske för att jag har en helt annan verklighetsuppfattning än andra. Jag mår själv bra. Jag har det bra. Jag har en underbar familj, omgivning och jag gillar verkligen livet!

Men jag kan inte sluta vara nyfiken på andras liv. De är väl just därför jag blir så insatt och "nyfiken".
Jag är trött på att himla om att världen är perfekt. Jag blir glad när jag läser om människor som lyckas, både med karriär, framgång och kärlek. Men så får jag ont i magen då jag tänker på att alla inte har det lika lätt.
Man kan säga att människor som har olika sortes problem, har orsakat det själva. Vi himlar med ögonen och tänker att va fan, hon/han kan väl ta sig i kragen och jobba som alla andra, etc. Men jag tror fanken inte att de är så lätt i alla lägen. Eller jag är övertygad!

Kanske är det bara så att både du och jag har haft en jädra tur med livet! Vi har en fin familj som bryr sig om oss, vi har jobb som vi själva tycker att vi har förtjänat, men egentligen så kanske detta bara är en ren jädra tur för oss.

Jag menar inte att dempa stämningen. Min blogg ska fortsätta att vara fullt utav bilder och dryg, felstavad text. Jag vill bara att ni ska få ett hum om hur jag bland annat tänker, mitt i natten då jag i denna säng inte kan sova.
Här får du i alla fall en bamsekram utav mig, om du inte heller kan sova!